Oh my, är jag en nätmobbare?

Karin Magnusson, krönikör på Aftonbladet, skäller på alla oss som har gottat oss i artikeln om Nina och Erics vindsvåning.

Artikeln är ju fantastisk! Känslan av att läsa den första gången var obetalbar, kavalkaden av klichéer som bara eskalerar fick mig att känna mig Joakim von Anka när han kastar sig ut i sin rikedom. Fast den här gången var det jag som fick nöjet att tumla runt i ett hav av klichéer. Slänga dem högt upp i luften och förtjust se på hur de faller ner och lägger sig till rätta bland vårlökarna på Nina och Erics teppanyakihäll.

Personerna i artikeln har egentligen inte så mycket med textens stilart att göra. Det som är så fantastiskt underhållanden är tveklöst journalistens uppenbara hänförelse som gör att hon skriver en artikel som kan mäta sig med Harlequinromaner när det gäller kåseri.

Är jag då en dålig människa som tycker att en artikel som publiceras i en av våra främsta dagstidningar är, som CUF skulle uttrycka det: ett jävla skämt?

Om det gör det, so be it. Det är för roligt för att låta bli!

Bästa parodin hittar ni för övrigt här.

Carl Norén @ P3 Live Session, aka, Same same but different?

Bella lockade i tisdags med mig till P3 Live Session. Trots min hatkärlek till public service så kunde jag inte låta bli när Carl Norén stod på menyn.

27 åriga Carl Norén, lillebror till Mando Diaos Gustav Norén, och en av huvudpersonerna i bandet Sugarplum Fairy har hittills haft en imponerande musikkarriär.

Nya skivan är enligt honom själv inspirerad av ”mörkret och natten” och många sömlösa kvällar har ägnats åt musikskapande.

Låtarna han presenterar under kvällen är bra, men några ger mig lite Déjà vu känsla.

Samma intro, don´t ya think?
Carl Norén – The Anger Weeping Willows – Blue and Alone

Och, eh, samma allt?
Carl Norén – That´s The Way I Like It The Strokes – Someday

Han är duktig, men jag kunde inte låta bli att för mig själv nynna ”Copycat, copycat, copy copy copy everyone else”…

Den ofrivilliga parodin har blivit parodierad, and it´s hilarious!

Det här nästan för roligt, nu publiceras det parodier på Sara Trus fantastiskt underhållande artikel i DN Bostad om Eric och Ninas vindsvåning.

– Vi lagar mycket mat sedan tidigare, men under varje vecka snappar man upp nya smaker. De här potatisarna köpte vi på ICA förra veckan, säger Eric och korkar upp en flaska Foot Of Africa, tillverkad i Sydafrika. Enligt den systembolagsanställde studenten som sålde honom flaskan ska den passa utmärkt till all sorts mat.

Jag har, i sann ”sharing is caring”-anda, försökt högläsa orginalartikeln men klarar inte av mer än några rader innan jag ligger dubbelvikt och har förlorat mig i skratt.

Det här har nästan spårat ur men, haha, det är fortfarande roligt!

Men! Att extraknäcka som strippa kanske är en bra idé, eller?

Befinner mig i någon sorts livskris.
2 dagar kvar att komma på vad, var och om jag ska börja plugga.
I morse låg planen klar men i mitt aningen panikslagna och påverkansbara tillstånd så har jag kanske ändrat mig nu.
Från en otroligt strukturerad utbildning i Stockholm har nu både Göteborg och Malmö passerat för att landa i Lund.
Där finns det varken bostad eller jobb har vi hört så lösningen får helt enkelt bli att strippa i Köpenhamn, det betalar tydligen bra. (När det som faktiskt startade som ett absurt skämt börjar låta bra kan man ju konstatera att galenskapen inte är långt borta.)
Damned you Bella for messing up my mind!

Har trots min ångestladdade kris dock uppbådat sinnesnärvaro nog att kolla upp vad jag egentligen har för betyg och… insett att de med största sannolikhet inte kommer att rädda mig i land, får hoppas på en livboj i form av högskoleprovet.

Ångest.

När världens alla klichéer och floskler skaffade barn ihop…

… blev resultatet den här artikeln om Eric och Ninas vindsvåning.

Det här är verkligen ett praktexempel på hur man inte ska skriva en artikel, hemma-hos-reportage eller någonting som någon annan kan läsa, någonsin.
Trots det är jag otroligt glad att det gjordes, för om ett gott skratt förlänger livet så har skribenten gett mig åtminstone 10 extra år att leva.
På kontoret har vi sammantaget fått nära ett extra sekel, om man ställer det i proportion till skrattattackerna.
Så, av hela mitt hjärta: Tack!

En av de mest fantastiska sågningarna av denna artikel bjuder tveklöst Dorisbloggen på:

”I lördags när jag slog upp DN Bostad möttes jag av: förmodligen det sämsta DN Bostad någonsin publicerat. Morgonkaffet i vrångstrupen, kallsvetten bryter fram när floskel läggs till floskel i denna fullständigt bisarra text. Skribenten försöker inte dölja sin beundran inför dessa overkliga arketyper av två snobbar i Vasastan. Jag vet inte vad jag ska säga, jag hade kunnat lyfta fram varenda mening och kommenterat med ett ”haha” eller ”herregud”.”

Givetvis har vindsvåningen också flyttat in i det förlovade Facebooklandet, Like.

I’m not with stupid, I am stupid.

Hur tänkte jag nu då kan man fråga sig? eller rättelse, Hur dum får man vara?!

Har kollat igenom hur kommande sommaren ser ut och inser att ALLTING krockar. Det hade man ju kunnat kolla lite tidigare men här gör vi först och tänker sen…

Maiden i Stockholm är samtidigt som Roskilde! Väldigt oklart hur jag nu ska välja där. Glastonbury ligger samtidigt som Rosenbergsfestivalen och det känns också lite frustrerande. Inte för att jag hade planerat för Glastonbury, men ändå…

Välkommen till min förvirrade värld.
Det här är INTE okej.

#FAIL

Vintagemässan

Fick med mig Bella till Vintagemässan vid Hornsulls stand i söndags. Efter att ha vandrat runt ett bra tag utan att hitta något som ens kom i närheten av ett ”vintagefund” ställde vi oss frågan: Vilka är alla dessa fantastiskt preppy människor som faktiskt hittar snygga vintageprylar? De som lyckas vaska fram guldklimparna i detta inferno av fantastiskt fula skor, hemska klänningar och gräsliga kavajer?

De finns ju bevisligen, men hur blir man en av dem, a finder of fine vintage stuff?
Efter någon timmes förtvivlan så hände DET! Jag fick syn på en klänning, och den var snygg!
Tyvärr satt den på en annan tjej som, utan en tanke på oss misslyckade vintagejägare, glatt betalade och försvann iväg med min fantastiska 150 kronors klänning.

Men shame on you som ger upp, mitt nya talespråk gällande second hand är numer: ” sök och ni skall finna”. (citat från en ja, relativt välkänd bok…)
Efter idogt letande kan vi stolt sälla oss till gruppen av lyckosamma vintagehunters.

Lyckades såklart ta fel avfart på vägen hem och fick då syn på en kvällsöppen skivaffär full med LP skivor (Mickes serier cd & LP på Långholmsgatan).

Typiskt dåligt för min plånbok men fantastiskt fint för själen.

Lite mer Depeche åt folket

Fick just kritik för att det är för mycket rock och för lite ”Depeche” här.

Eftersom jag är en så fantastiskt fin människa (och för att Depeche Mode är så otroligt bra) så,
presenting; Depeche Mode – Wrong

Happy now?

IMFC

Vet inte om jag är:
1. Lite knäpp, eller
2. Sjukt efter, eller
3. Dålig eftersom jag istället för att luncha impulshandlar, eller
4. Alla ovanstående

Nu har jag i alla fall löst medlemskap i Iron Maiden Fan Club (OMG, jag är medlem i en fanclub, vet inte om jag kanske ska känna mig lite smutsig?)
Men nej, finns det en fanclub som jag helhjärtat kan stödja så är det faktiskt IMFC.
Kan ju också vara så att jag är sjukt efter eftersom jag först nu faktiskt löst medlemskap, trots att jag funderat på det sen jag var ehh, typ 15.

Nåväl, jag lockades av de glittrande orden ”pre-sale” och hoppas på att kunna casha mina biljetter innan/utan paniken kring biljettsläppet. Och nej, det är inte fusk. Det är bara smart, och sjukt bekvämt.

Och ja, jag gick all in och köpte the FULL membership så nu kommer det trilla in några glossiga magasin och lite annat kul i min brevlåda. Kanske sjukt onödigt men ganska roligt!

Woop woop!

Bonjour Boredom

Ok, på lördag gästar VNV Stockholm och Diselverkstaden. Peppar inför att känna mig lite tårögd tillsammans med Illusion och att höra taket lyfta i ett gemensamt ”eternity awaits” när de kör Beloved. Så vi får hoppas att de två låtarna finns med på lördagens setlist.

Har för övrigt befunnit mig i lägenhetsarrest de senaste dagarna. Har fått ”eftervalspesten” och trots att jag trodde att jag fått en överdos av socialt umgänge så inser att jag att för många människor är miljarder gånger bättre än inga människor, alls. Hade jag orkat hade jag klättrat på väggarna, men tar mig knappt upp till trösklarna. Har i alla fall bestämt mig för att imorgon får det vara nog med det här att vara sjuk. Jag ska till jobbet om jag så ska krypa dit. Kommer annars att konsumeras av intighet eller ätas upp av tristess.

Wish me luck!